Once, twice

Jag tror inte att det är någon som förstår hur arg jag är. Jag är så fruktansvärt trött på att vara sjuk!! Istället för att då bli nedstämd och ledsen så blir jag arg. Det är lättare att leva med. Dessutom slipper man tårarna, även om jag måste erkänna att det rinner en och annan just nu. Jag kan inte hjälpa att tycka synd om mig själv. Jag vet att det finns många som har det mycket värre än jag, jag har blivit välsignad med så mycket, men just nu lider jag verkligen. Jag vet inte vad jag ska göra för att få det att bli bättre! Jag har så lågt immunförsvar nu så jag åker på allting. Nu har jag blivit så otroligt förkyld och mitt vänstra öga är helt igensvullnat. Halsen känns helt igentäppt och det gör ont bara att andas. On top of it så har jag feber igen. Livet är härligt. Eller inte. Jag vet att alla i skolan tänker att jag är patetisk som inte kommer. Jag tänker också så. Men jag vet inte vad jag ska göra?! Är det meningen att jag ska ta mig iväg till skolan när jag har feber, är förkyld och har någon form av ögoninflammation? Jag tror inte det. Dessutom skulle det inte vara så himla kul för dom om dom blev smittade, vilket det skulle vara en stor chans att dom blev om jag hade kommit idag.

Nu ska jag inte dra ner er längre med mitt depressionsbabbel. Hör av er på min phone om ni vill något. Jag kommer vara hemma hela dagen.....