Chock och panikattack

Det var precis vad som hände när jag läste mejlet från min italienskalärare idag. Tydligen så ska hon sluta så prövningen som jag skulle göra i januari är inte längre aktuell. Jag måste göra provet den här veckan, eller vänta tills dom anställer en ny italienskalärare vilket kanske aldrig händer! Dom skulle inte göra det det närmsta läsåret men kanske året efter. Tjena säger jag då. Då måste jag ju göra det nu för att ha en chans till ett G överhuvudtaget. Dessutom vill jag göra det när min gamla lärare fortfarande är kvar för hon vet trots allt vad jag har gjort på lektionerna och så. Först tänkte jag bara skita i det. Jag struntar egentligen i att jag får ett IG. Men det gör tydligen inte min vän Emma. Hon har någon konstig förmåga att få mig att plugga. Jag har ingen aning om hur hon gör det. Det har hänt förut att hon har lyckats övertala mig att plugga eller stanna kvar i skolan när jag egentligen bara vill hem och skita i allt. Emma är bäst helt enkelt. <3

Nu kan man ju verkligen säga att jag har ett problem. Fast grejen med det här problemet är att jag faktiskt vet vad det är och hur jag ska lösa det. Sen att jag har pluggofobi (ett nytt ord!) och inte kan hantera stress för fem öre gör ju saken lite svårare, men inte omöjlig. När jag läste mejlet fick jag panik. Jag började skaka och Anton blev t o m lite rädd för mig tror jag. Nu har en sån där konstig beslutsamhet tagit över min kropp och jag har bestämt mig för att få G i italienska. Så det så. Om jag så ska sitta uppe och plugga hela nätterna fram tills provet så ska jag få G. Hej då. Jag har lite saker och göra som ni kanske förstår.

Kärlek,
Carro