Crash, boom, bang

Jag sitter och funderar på hur jag ska göra med skolan. Jag klarar inte av det längre. Jag har inte ork nog att vara i skolan hela tiden, men det förväntas fortfarande att jag ska hinna med allt som dom andra gör när jag är borta. Det är som om jag går i skolan på halvtid fast jag ska hinna med allt som dom som går på heltid gör. Jag klarar inte av det. Jag kraschar. Min hjärna kraschar. Min kropp kraschar. Kruxet är att jag inte ser någon utväg. Det finns inget som jag kan göra åt saken. Inte som jag ser det i alla fall.

Nu ska jag lägga mig ner och gråta en skvätt innan jag somnar, utan att kunna historian som jag har prov på imorgon.

Kärlek,
Carro