Onödig rubrik

Jag är så fruktansvärt trött på mitt liv just nu. Jag är sjuk, som vanligt. Jag tog mig igenom förra veckan enbart på vilja, för jag visste att om jag var hemma från skolan så skulle jag inte få ha min middag på fredagkvällen. Sen försvann helgen i ett enda töcken av saker som jag inte kunde säga nej till. Jag visste att min körledare verkligen skulle bli besviken på mig om jag inte kom, så det var aldrig något alternativ. Jag kom och sjöng, men då fick folk stå ut med att det lät förjävligt. För det var precis det det gjorde. Jag har aldrig sjungit så dåligt på min sololåt, och allt i övrigt tycker jag också var sämre än det brukar vara. Kanske var det mitt dåliga humör pga av min dåliga hälsa som gjorde att jag kände så. Jag vet inte. Men dåligt lät det.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Hur jag ska uttrycka mig. Jag står inte ut med att ha det såhär längre. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit så, utan att ha gjort någonting åt saken, men saken är den att jag inte vet vad jag ska göra åt det. Jag vet bara att jag inte klarar av att ha det som det är nu. För just nu mår jag piss pga av att jag är hemma från skolan och missar saker, just för att jag är sjuk.

Jag vet att jag behöver hjälp, för den största smärtan sitter inuti. Jag vet bara inte hur jag ska kunna förklara det för någon. Jag vet inte hur jag ska kunna be om hjälp. Jag vet heller inte vad jag skulle säga när jag väl får hjälp. "Jo, det är såhär, att jag är ledsen och gråter varje dag för ingen som helst anledning." Det låter ju bra. Eller inte. Och ni som läser det här och tänker skriva "du vet att jag finns här för dig om du vill prata" kan skippa det. Jag vet att det finns många i min närhet som jag kan prata med, men om jag inte har pratat om det med dig ännu, så vill jag förmodligen inte göra det. Det finns ingen som förstår.

Det här blev ett ganska långt, deprimerande inlägg. Men det är mitt liv.

Suck,
Carro